aalwaysfridah

gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad

du såg mig nog innan jag vek av

försökte spela cool som att allting är normalt

men i själva verket är jag kvar i mitt skal

och jag tränger ut det men det kommer tillbaks såklart

i mitt sagoland tar du mig i hand igen

inga fler bråk och gråt, där är vi sams igen

men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte

tänker på den dan du stack, för mig det bara fanns inte.

varför kan jag inte bara ta och glömma dig

hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig

kan inte släppa dig

det var ett tag sen vi sågs, har knappt tänkt på't

men för två år sen var det vi

vi var en enhet, vi var singular

förenas på en vinterdag

det jag minns finns kvar inom mig och det brinner svagt

kommer nog alltid vara så

för allt jag har påminner mig om dig och det känns.